Sexnovell: Doktor Johansson

2
546
Kinky Doktor tar han om sin patient
Credits till tubsexer.com för bilden.

”Så får du honom på fall” löd rubriken i tidningen. Hanna skrattade till för sig själv. Det hade väl aldrig varit några problem att få en kille på fall. Inte för henne åtminstone. Det handlade ju trots allt bara om en sak – att ta för sig. Män gillar självsäkra kvinnor, och man måste ju ta det man vill ha.

Hon stängde tidningen och lät den återgå till sin plats på det lilla bordet. Hon svepte med blicken över väntrummet och såg på människorna som satt där, alla djupt försjunkna i sina egna tankar. De flesta satt med mobiltelefonen i handen, andra med en tidning. Någon satt bara och stirrade rakt in i väggen framför sig.

– Hanna Lindgren.

Hanna kollade upp när hon hörde någon säga hennes namn. I dörröppningen till väntrummet stod en man i läkarutstyrsel och såg på henne. Han kunde inte vara mycket äldre än 30, hade mörkt hår som låg prydligt bakåtkammat och lite skäggstubb. Han hade vackra ögon och log vänligt mot henne. ”Det handlar bara om att ta för sig” påminde Hanna sig själv när hon reste sig för att följa med honom.

Läkaren presenterade sig som Peter Johansson, och de gick in och satte sig i hans mottagningsrum. Hanna fick berätta om ryggvärken som hon sökte för, och hon kände hur dumt det egentligen var att ha ryggvärk i så ung ålder. Peter verkade reagera på samma sak.

– Det står att du är 25 här, och det är ju lite tidigt att ha sådana problem då, konstaterade han. Dessutom verkar du vara i… fin form…

Han lät blicken vandra över hennes kropp, som för att visa vad han syftade på, eller för att han helt enkelt inte kunde hindra sig själv. Hanna kände sig smått generad över det, vilket förvånande henne själv. Hon var inte den som blev generad över komplimanger eller blickar i vanliga fall.

– Så vad jobbar du med?

– Jag jobbar som vårdbiträde, svarade Hanna.

– Okej, det kan ju förklara en del, nickade doktorn. Vården kan vara ganska fysiskt ansträngande, om inte annat för att det är långa dagar och mycket stå och gå.

– Ja, precis, svarade Hanna. Och ryggvärken har kommit nu också, när jag har jobbat inom vården ett tag. Jag har aldrig haft sådana problem innan.

– Det är nog troligt att det beror på jobbet då, konstaterade doktorn. Men då skulle jag vilja titta och känna lite på… ja… undersöka… kolla på ryggen.

Hanna log lite när hon märkte hur generad doktor Johansson verkade. Hon hade aldrig träffat en läkare som kändes så nervös tidigare. Hon tänkte att hon kanske hade en sådan effekt på honom, och den tanken gillade hon.

– Om du kan ta av dig på överkroppen då, det räcker med tröjan.

Hanna nickade och drog tröjan över huvudet. Läkaren bad henne sätta sig på britsen, vilket hon förstås gjorde. Han kom fram och ställde sig intill henne, och lät sin ena hand känna längst med hennes ryggrad. Han flyttade försiktigt hennes långa, blonda hår över hennes axel så att han kom åt att känna överallt.

Därefter tryckte han lätt på olika ställen och frågade henne om det gjorde ont någonstans. Han bad henne visa vart värken brukade sitta. Hanna visade att det var långt ned i ryggen, i svanken, och han kände lite extra just där.

Det blev allt svårare för Hanna att koncentrera sig på vad läkaren sa. Hans beröring påverkade henne, trots att han bara rörde hennes rygg. Att han hade handskar på sig borde kanske ha gjort det mindre upphetsande, men det var snarare tvärtom – hon gillade känslan av handskarna mot hennes hud, och hans händer som rörde hennes kropp.

– Och här?

Läkaren tryckte försiktigt långt ned på hennes rygg, på den ena sidan. Hanna skakade på huvudet.

– Nej, inte så mycket där, fick hon fram. Det är mer i mitten.

Hanna kände hur hans händer försiktigt, nästan smekande, förflyttade sig över hennes rygg. Hon försökte hålla tankarna borta, men kunde inte låta bli att börja fantisera om hur hans händer undersökte henne på andra ställen. Smekte hennes bröst, hennes mage och ned mot…

– Vad tror du om det?

Peters röst väckte henne bryskt ur fantasierna. Hon funderade över vad det var han hade frågat, men insåg att hon faktiskt inte hade en aning. Det senaste hon hade hört honom fråga var ”är det skönt?”, men det var förstås bara i hennes fantasi.

– Förlåt, jag hörde inte vad du sa…

Hanna såg generat på läkaren, som nu stod framför henne igen. Han log lite mot henne, nästan retsamt, som om han förstod. Men han kunde väl inte ha en aning om vad som pågick i hennes huvud.

– Du kan klä på dig igen, så fortsätter vi prata sen.

När Hanna hade fått på sig sin tröja igen så satte hon sig ned på stolen och väntade på att läkaren skulle börja prata. Han hade satt sig vid datorn medan han väntade på henne, kanske för att fylla i hennes journal eller för att kolla något.

Hanna tänkte att han var väldigt attraktiv för att vara läkare. De flesta läkare hon hade träffat tidigare hade varit äldre, och inte alls lika attraktiva som doktor Johansson. Han såg koncentrerad ut när han kollade på dataskärmen, vilket bara gjorde honom ännu mer attraktiv.

– Ja, så jag tänkte att vi börjar med att ta några blodprover, sa han plötsligt. Det gör vi för att utesluta inflammatoriska ryggsjukdomar. Vi bokar in ett återbesök om någon vecka, och då kan vi bestämma hur vi går vidare, utifrån vad provsvaren visar.

– Det låter bra, svarade Hanna.

– Vad bra, då säger vi så. Jag har bokat in en ny tid här, om den inte passar kan du ringa mottagningen och boka om den.

Han höll fram en liten post-it lapp som han hade skrivit på. Klockan 16.30 om exakt en vecka. Hanna log när hon tog emot lappen, eftersom hon skulle få träffa honom igen. Efter besöket gick hon direkt för att ta blodproverna, och började fundera på hur hon skulle göra läkaren nervös under nästa läkarbesök.

En vecka hade passerat när Hanna återigen satt i väntrummet på vårdcentralen. Hon hade inte kunnat sluta tänka på läkaren sedan senaste besöket, varje kväll innan hon somnade hade hon fantiserat om honom – och aldrig hade hon kommit så bra på egen hand heller. Det var verkligen något speciellt med den där läkaren.

Dagen till ära hade hon valt kläder som skulle visa honom mer av hennes kropp, men utan att vara för avslöjande. Hon ville inte framstå som allt för lätt, och hon ville inte att han direkt skulle förstå hennes avsikter. Hon hade valt en lagom kort kjol, som slutade vid knäna och som satt tight över hennes rumpa. Den hade hon matchat med en vit skjorta som satt tight, och där hon hade lämnat översta knapparna oknäppta. Det var snyggt och stilrent, men samtidigt tillräckligt avslöjande för att få igång hans fantasi också.

Det var nästan tomt i väntrummet den här gången. Klockan närmade sig halv fem, och många hade säkert redan gått för dagen. Hon hade inte sett lika mycket personal som innan heller, receptionisten verkade vara på väg därifrån precis när hon kom dit. Kanske var hon den sista patienten för dagen.

– Hanna.

Peter log mot henne när deras blickar möttes. Hon log tillbaka, och ställde sig upp för att följa honom till rummet. Hon såg hur hans blick vandrade över hennes kropp, och märkte hur han log lite extra. Han verkade onekligen gilla vad han såg.

– Dina provsvar ser fina ut, så ingenting tyder på någon inflammatorisk sjukdom, konstaterade läkaren. Jag tror att det bästa skulle vara att remittera dig till en fysioterapeut, vad tror du om det?

– Ja, det låter väl bra, svarade Hanna. Vad gör man där?

– En fysioterapeut kan jobba på olika sätt, men förmodligen kommer du att få ett träningsprogram att följa, svarade Peter. Har du haft ont sedan sist?

– Ja, men det känns som om värken har flyttat sig lite, svarade Hanna osäkert.

Det var egentligen inte sant, hon kände bara att hon behövde säga något som hindrade honom från att avsluta deras möte. Hade hon svarat nej, eller att hon hade samma värk som innan, då hade han skrivit den där remissen och sagt hejdå.

– Jaså? Vart sitter värken nu då?

– Den… den sitter… mer i hela ryggen… och strålar liksom ut mot… sidorna…

Hanna kände sig dum. Hon borde förstås ha funderat över det här innan. Hon hade ju trots allt tänkt på hur hon skulle få honom att röra vid henne, hur hon skulle förföra honom. Men hon hade inte planerat vad hon skulle säga för att få en till undersökning.

Peter log lite och nickade. Hanna visste inte om han förstod, eller om det var något annat han log över. Att hon verkade nervös, kanske, eller var så dålig på att förklara.

– Men då kanske vi ska göra en ny undersökning då, sa han. Om du tar av dig på överkroppen, och sätter dig på britsen.

Hanna funderade snabbt över hur hon skulle fortsätta. Hon kunde inte vara så nervös, då skulle det inte fungera. Hon måste vara självsäker, och ta för sig. ”Det handlar bara om att ta för sig” tänkte hon. Och hon skulle minsann ta för sig av doktor Johansson, det här kunde trots allt bli hennes sista chans.

– Kan du visa vart du har haft ont?

Peter stod intill henne, med blicken mot hennes rygg. Han hade precis tagit på sig handskarna och väntade på att hon skulle visa.

– Ja, det har mest varit här.

Hanna pekade mot den del av ryggen där BH:n satt, vilket var just för att han skulle få svårt att komma åt. Han började känna där, precis nedanför BH:n. Hans hand smekte försiktigt över området, och han började försiktigt att trycka på olika ställen för att hitta rätt.

– Här?

– Nej, lite ovanför, svarade Hanna. Det är nog bättre att jag tar av BH:n.

Innan läkaren hann reagera knäppte Hanna upp sin BH. Hon brydde sig inte ens om att lägga den på britsen, utan lät den falla till golvet. Hon försökte se doktor Johanssons reaktion, och tyckte sig kunna se att han slängde en blick mot hennes bröst, innan han samlade sig.

– Okej, så det är här?

Han började återigen känna på hennes rygg, den här gången där BH:n hade suttit. Hanna nickade, men kände fortfarande att hans händer var på fel ställe. Hon ville få honom att flytta sina händer mot hennes bröst, men hur skulle hon göra det? Hon kom fram till att det bästa var att visa honom, och hoppas att han skulle känna där.

– Ja, och så strålar det ut mot sidorna här, svarade hon.

Hanna drog sina händer från sidan av kroppen och fram till brösten, och lät dem stanna på vardera sida av hennes bröst. Läkaren följde hennes hand med blicken, och stannade sedan med blicken fixerad på hennes bröst. Han verkade osäker igen, när han började känna på sidan av hennes kropp, strax innan brösten.

– Här, menar du?

Läkarens ena hand stannade på samma ställe hela tiden, precis innan brösten, och han kände ordentligt där. Hanna nickade, men tog samtidigt hans hand för att flytta den. Peter hann inte reagera när hon placerade hans hand på sitt ena bröst. Merparten av handen hamnade på sidan av bröstet, men hans stora hand nådde nästan runt helt, och ett av fingrarna hamnade precis över bröstvårtan.

– Det är mest här…

Hanna såg på honom. Han svalde och började sedan känna där hon visade. Till Hannas förvåning så gjorde han det utan att ta bort fingret från bröstvårtan. När han rörde handen så masserades bröstvårtan lätt och styvnade under hans beröring. Hanna flämtade till, vilket Peter märkte. Han såg på henne och hon mötte hans blick.

– Gör det ont?

– Nej, det är bara… det gör inte ont…

– Du får säga till i så fall.

Hanna skakade på huvudet.

– Nej, fortsätt.

”Jag måste passa på nu” tänkte Hanna. Hon tog hans andra hand och placerade den på sitt andra bröst, men inte på sidan utan precis över det.

– Här också, viskade hon. Det gör ont här också…

Nu förstod läkaren, och han var genast med på noterna. Han masserade båda henne bröst, och det var inte lika försiktigt längre. Hon flämtade till, och såg upphetsat på honom. Han såg på henne, men sa ingenting. Hon lutade sig tillbaka lite grann och njöt av hans beröring.

Plötsligt slutade han, och började gå iväg. Hanna förstod ingenting, hade han ändrat sig? Kom han på att det var olämpligt att röra sin patient på det viset? Hon såg besviket när han gick mot dörren. Men när han kom fram till den så gick han inte ut, istället låste han den, innan han med bestämda steg gick tillbaka mot henne.

– Jag tänker att det kanske är lika bra att vi undersöker hela dig, sa han. Du verkar ju ha ont på flera ställen.

Han log menande mot henne. Hon log tillbaka, nickade och ställde sig upp. Sakta drog hon av sig kjolen, medan han såg på. Hon lät trosorna vara kvar och satte sig på britsen igen, och han kom fram till henne.

– Lägg dig ned, sa han bestämt.

Hon var inte sen att lyda honom. Hon la sig på rygg på britsen, med armarna längst sidorna. Han ställde sig intill henne, smekte hennes bröst och fortsatte ned mot magen med den ena handen.

Hon såg på honom under tiden, han såg fortfarande ganska lugn och samlad ut och det kändes nästan som om han fortfarande gjorde en helt vanlig undersökning. Men så var det väl inte? Hon blev osäker, men hans smekningar kändes allt för intensiva och upphetsande för att vara del av en vanlig undersökning.

Hennes blick vandrade över hans ansikte, hans intensiva ögon med en blick som gjorde henne yr. Och hans mun, varje gång han log mot henne så blev hon upphetsad, även när han bara gav henne vänliga leenden. Han hade ett manligt ansikte, och hans korta skäggstubb var också manligt och attraktivt.

Hennes blick sökte sig sedan till hans byxor, och hon kunde ana att han var hård, även om det var väldigt svårt att se. Hon sträckte ut handen för att ta reda på om det stämde, men innan hon hann bekräfta det tog han bort hennes hand.

– Det där är mycket olämpligt, sa han lugnt.

– Gör det någonting då?

– Jag är din läkare. Jag skulle kunna förlora jobbet.

Han var fortfarande lika lugn, och hon blev osäker på om han menade det eller inte. Det var ju knappast oskyldigt det han gjorde heller, där han stod med en hand på hennes bröst och den andra långt ned på hennes mage. Visserligen undersökte han henne, men inte där hon hade ont, och det visste han mycket väl.

– Du förlorar inte jobbet om ingen får reda på det…

Han såg på henne, och log lite. Hon insåg att han faktiskt inte hade en tanke på jobbet just nu. Hon bestämde sig för att spela med.

– Men doktorn, sa hon nästan viskandes, det gör så ont… här… du måste hjälpa mig, doktorn…

Hon tog hans ena hand, den han hade på hennes mage, och flyttade ned den så att den hamnade utanpå hennes trosor. Han drog genast av trosorna för att kunna undersöka henne ordentligt. Hans fingrar vandrade över hennes blygdläppar och hon flämtade till.

– Är det här det gör ont?

– Nej, inte riktigt där…

– Här då?

Hans långfinger hittade hennes klitoris och började smeka den. Hon stönade till och nickade.

– Ja, bland annat där, svarade hon. Men det känns bättre nu… det känns så bra när du gör sådär, doktorn…

– Då förstår jag nog vad ditt problem är, svarade han. Men som tur är så finns det väldigt effektiva behandlingsmetoder…

– Kan du hjälpa mig?

Hanna blundade och njöt av hur doktorn smekte henne. Han fortsatte en stund, utan att svara på hennes fråga. Efter en stund letade sig två av hans fingrar in i henne, och hon stönade återigen till när hon kände hans handskbeklädda fingrar i sig. Det var en annorlunda känsla, men handskarna gjorde det också extra upphetsande. Kanske för att de påminde henne om att han faktiskt var hennes läkare, och att det de gjorde var förbjudet. Han förde fingrarna snabbt ut och in, om och om igen, och hon stönade allt högre.

– Försök vara tyst, sa han hest. Du kan skrämma andra patienter…

Men hon kunde inte vara tyst, istället skrek hon ännu högre och hela hennes kropp spände sig. Han tog snabbt bort den hand som masserade hennes bröst, och placerade den över hennes mun istället för att dämpa hennes skrik.

När hon hade hämtat sig från den intensiva orgasmen och öppnade ögonen så hade läkaren redan satt sig i sin stol igen. Trots att han precis hade fått henne att njuta mer än någon annan hade lyckats med, så kände hon sig lite besviken. Hon klädde på sig och satte sig ned i stolen.

– Ja, då har du fått din behandling så nu tror jag att du kommer klara dig ett tag.

– Ja, tack… svarade Hanna och log lite blygt.

Hon kände sig fortfarande lite besviken över att hon inte fått precis det hon ville. Och nu skulle hon förmodligen inte träffa honom igen.

– Jag tänker att vi bokar in en ny tid om en vecka, sa läkaren plötsligt. En gång i veckan behöver du behandling åtminstone. Eller egentligen flera gånger i veckan, men du får helt enkelt ta hand om dig själv till dess.

Han log menande mot henne. Han behövde knappast be henne att ta hand om sig själv, efter att hon hade varit hos honom så hade hon knappast något annat väl än att göra det.

En vecka senare satt Hanna återigen i väntrummet. Den här gången var hon klädd i en tunn och hyfsat kort klänning. Klockan var strax efter ett, och det var betydligt flera människor i väntrummet än gången innan. Hon hoppades att det inte skulle göra att läkaren inte vågade göra något ”olämpligt”, som han hade uttryckt det.

– Hanna.

Hon log när hon hörde hans röst. I dag såg han på henne på ett annorlunda sätt, han såg nästan upphetsad ut redan. Kanske hade han sett fram emot det här lika mycket. Kanske hade han suttit och fantiserat om henne innan. Hon kunde inte låta bli att börja fundera över om han hade ”tagit hand om sig själv” också, och tänkt på henne.

– Vi kan väl börja behandlingen med en gång, ta av dig på underkroppen.

Peter hade knappt hunnit stänga, och låsa, dörren innan han sa det. Hanna blev lite förvånad över att hon bara skulle ta av sig på underkroppen, men hon gjorde som han sa och drog av sig trosorna. Peter drog henne mot sig.

– Duktig flicka, viskade han i hennes öra.

Hans hand letade sig ned mellan hennes ben, och fram till hennes klitoris. Han såg henne i ögonen hela tiden när han smekte henne, och hon försökte låta bli att blunda. Hon andades tungt, och var till slut tvungen att sluta ögonen och stöna tyst.

– Jag… jag har en fråga… viskade Hanna.

– Om din behandling?

Hanna skakade på huvudet.

– Nej, om dig.

Hon öppnade ögonen och såg på honom. Han fortsatte smeka henne, medan han väntade på att hon skulle ställa sin fråga.

– Brukar du… tänka på mig… och… och… ta på dig själv?

Peter log lite mot henne. Han fortsatte hela tiden att smeka henne, såväl när han funderade över vad han skulle svara på hennes fråga, som när han besvarade den.

– Jag har tänkt på dig, svarade han kort.

– Och tagit på dig själv?

Han log och såg nästan road ut över frågan.

– Ja, och tagit på mig själv, svarade han lugnt.

Hon blev upphetsad över hans svar, men lika mycket över att han faktiskt besvarade hennes frågor – och över hans sätt att göra det. Att han alltid var så lugn och samlad, förutom de få gånger han hade blivit osäker vid tidigare besök.

– Har du gjort det här?

Hanna kunde inte låta bli att fortsätta ställa frågor. Hon njöt av hans beröring, och ville ha mer, men samtidigt blev hon så upphetsad av att prata om det här med honom. Av att höra hans svar. Av att höra hans röst.

– Härinne? På jobbet, menar du? Ja, det har jag gjort.

– När gjorde du det senast då?

Läkaren skrattade till lite. Hans fingrar fortsatte smeka hennes klitoris, hon andades tung och han såg upphetsad ut – kanske ännu mer upphetsad nu, när de pratade. Det verkade faktiskt som om han också tände på att prata om det här, på att berätta för henne att han hade tänkt på henne.

– Jag gjorde det innan du kom, svarade han.

– Kom du då?

– Nej, jag väntade på dig istället…

Hanna log lite generat. Det han sa bekräftade i princip att han tänkte ge henne en annan behandling i dag. Hon kunde förstås inte vara säker, men hon hoppades.

– Vad brukar du tänka då, när du tänker på mig?

Han svarade inte på frågan, istället sa han:

– Nu tror jag att du är redo för din behandling.

Hanna såg frågande på honom. Utan att säga något mer vände han henne mot skrivbordet. Han placerade en hand vid hennes ryggslut och tryckte försiktigt, men samtidigt bestämt, ned henne så att hon stod lutad över skrivbordet. Hon sneglade bakåt och såg hur han drog ned sina byxor.

Även om Hanna inte fick någon ordentlig blick på den, så kunde hon se att han var ganska stor. Hon blev upphetsad och lite nervös på samma gång. Han drog upp hennes klänning och kom närmare henne.

– Är du redo?

Innan Hanna hunnit svara så kände hon hur han tryckte sig in i henne, och hon flämtade till. Han väntade inte en sekund, utan började med en gång röra sig in och ut ur henne. Hon hörde hur han andades tung bakom henne, och hon njöt av att känna honom i sig.

– Hårdare, snälla hårdare, stönade hon fram.

– Kom ihåg vem som är läkare här, viskade han i hennes öra.

– Kom ihåg att patienten alltid har rätt, svarade hon.

Han skrattade till lite, men gjorde henne till viljes. Han höll hårt om hennes höfter och tryckte sig in i henne med all sin kraft, om och om igen. Hanna fick bita sig i läppen för att inte skrika högt av njutning.

– Åh, gud, jag kommer snart, stönade Hanna.

– Inte än, svarade läkaren. Du kommer när jag säger att du får komma.

Hon försökte hålla tillbaka, men det gick inte. Det dröjde inte länge innan det svartnade för hennes ögon och hon skrek rakt ut. Peter skyndade sig att hålla för hennes mun, men han eggades av hennes höga stön – och av tanken på att någon kunde höra – och han kom i henne.

– Du är ingen lydig patient, viskade han i hennes öra.

Han flämtade och andades tungt, men lyckades få fram orden. Hanna var också andfådd, men flinade åt hans kommentar.

– Och du beter dig ganska olämpligt som läkare, svarade hon. Men å andra sidan är du väldigt bra på att behandla dina patienter…

Han skrattade till, samtidigt som han började dra upp sina byxor. Hon vände sig om och deras blickar möttes. Han drog henne mot sig och gav henne en snabb kyss.

– Jag är väldigt mån om mina patienter.

– Ja, lite för mån om dem kanske, flinade Hanna.

Hon tog upp sina trosor och tog på sig dem. Sedan gick hon mot dörren, låste upp den och öppnade. Innan hon gick ut vände hon sig mot honom.

– Samma tid nästa vecka då, doktor Johansson?

2 KOMMENTARER

  1. Ni skriver toppenbra om sexleksaker.
    Hör gärna av Er om Ni vill samarbeta med oss, vi erbjuder ett eget affiliate system med högre provision än AdRecord där vi också finns.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här